Therese Karlsson

Har haft en bra dag idag! Åkte in till Växjö en runda i förmiddags, hittade lite smågrejer till helgen. Sedan hem för att städa och nu ikväll har vi varit på hockey. För en gångsskull får man skylla en del av förlusten på domaren. Några knasiga domslut.. Men så är det ibland, inget vi kan göra åt. Har precis tryck i mig lite mat och nu är det snar tdags för duschen och sen sova!

Börjar bli lite nervös inför morgondagen. Tanken på att jag ska vara vaken när de ska skära i mig är lite läskig. Men jag ska ju ha med min moster som stöd så de går säkert jättebra! Har fått tid för operation vid 9.30. Så upp lite efter 7 och ta alvedon och sen duscha och så kommer mamma och hämtar mig lite över 8.

Dags att ta tag i allt så jag orkar med morgondagen. Godnatt!

Känns som att det är något som växer ut genom bröstbenen. Har fått en liten knöl där och jag hoppas innerligt att det inte är det som jag tror de är. Vill inte att de nästa vecka ska säga att jag har skiten i bröstkorgen också. Räcker med de på halsen.

Fattar inte varför just jag av alla har fått de här… Vi har haft tillräckligt med skit i vår familj… Vill inte att min familj och släkt ska behöva gå igenom det här en gång till. Vill inte heller att Christian och mina vänner ska behöva gå igenom detta. Att stå vid sidan och kolla på men inte kunna göra någonting. Allting kommer bli bra, det har vi ju bestämt oss för! Pappa har klarat det och då ska jag med göra de, han säger att jag är lika seg och envis som honom! Men jag börjar bli rädd, rädd för allt som komma skall. På torsdag är det operation igen. Inget att vara speciellt orolig över, blir inte sövd men ska ha med mig min moster. Hon ska vara med mig och hålla mig i handen under operationen. Det jag börjar bli rädd för är hur livet kommer bli när behandlingen dragit igång. Försöker förbereda mig så gott jag kan, men jag tror aldrig att man blir tillräckligt förberedd. Jag vet att pappa tillbringade mycket tid i sängen för att han var supertrött, detta förbereder jag mig på genom att fixa en tv som vi ska hänga upp i sovrummet. Där kan jag ligga hela dagarna och kolla på film. Men resten då? Jag får väl helt enkelt ta en dag i taget…

Hoppas att jag inte kommer bli alltför dålig utan att jag kan tillbringa ganska så mycket tid på Öland i sommar. Jag hoppas att jag kommer vara någorlunda pigg så jag kan vara med på Sofies student, ska köpa ett nytt objektiv till min kamera så kan jag ta massa fina bilder på henne på studentdagen. Jag hoppas också att detta året kommer gå fort. Mitt mål är att bli frisk och när jag uppnått det målet ska vi åka utomlands, de har vi bestämt! Jag har tillsammans med mina flickor också bestämt att vi ska fira rejält när jag är frisk, laga riktigt god mat tillsammans och dricka en massa vin.

Det är precis som Jonas, min läkare, sa till mig. Att det kommer ta ett par veckor som jag tycker att det inte händer någonting. Att de är sega inne på sjukhuset. Det jag vill veta nu är när de ska sätta igång med cellgift. Vill kunna förbereda mig på det också. Så väntar innerligt på tid för nästa besök på hematologen. Få veta hur allt spritt sig och hur mycket det egentligen är. När de ska sätta igång med behandlingen och vad de finns för biverkningar på just det cellgiftet som jag ska få. Jag behöver snart också kanske prova ut peruk, har ju visserligen bestämt mig för att jag knappt ska tappa något hår, men kan vara bra att ha en i alla fall…

Allting har hittills känts så overkligt, men sanningen börjar komma ifatt mig. Är glad att jag har familj, släkt och vänner som finns där och stöttar mig igenom detta. Utan dem kommer jag aldrig att klara av att besegra cancern.

Ser i alla fall fram emot kvällen, ska in till Växjö till min kära kusin Johan för att laga mat och kolla på film! Supermysigt! Men det är några timmar till dess och har en del saker att göra innan.  Måste diska och egentligen plugga. Hatar måsten, men det är skönt när man gjort allt man måste och kan göra lite vad man vill.

Idag fick jag hem ett brev och ett paket. I brevet låg en kallellse för att operera in en port-a-cath, som är en injektionsdosa som de sedan kommer att ge cellgiftet i för att de ska slippa sticka mig varenda gång. Den opereras oftast in genom ett hudsnitt vid nyckelbenet på vänstersida.
De påsarna som finns på bilden är det svampar i, de ska jag använda när jag ska duscha dagen innan operationen samt innan operationen på operationsdagen.
Operationen kommer att äta rum nästa torsdag, har ännu inte fått någon klockslag, utan det får jag dagen innan.

Klicka på bilden för att få den större
         

I paketet låg också en kallellse, men till röntgen som ska ske nu på måndag.


Den lilla glasburken innehåller kontrast som jag ska blanda ut med 1 liter vatten eller saft som jag ska dricka jämtfördelat under en timme innan röntgen. Detta för att alla tarmarna ska innehålla kontrast inför röntgen.



Nu händer det verkligen grejer. Allting går så fort.... Nästan lite för fort. Det är som först nu jag börjar inse att detta verkligen händer.. Känns som att jag hittat på allting, vill inte att det ska vara sant... Ska prova att nypa mig i armen och se om jag vaknar från mardrömmen...

Tjejmiddagen i lördags var hur mysig som helst, mina flickor är bäst helt enkelt <3 Söndagen spenderades hos farmor och farfar där vi fick middag.

Igår så var det skola igen. Vi bestämde oss för att bara åka in på förmiddagen och sen kolla på filmen, som skulle visas på eftermiddagen, hemma. När vi var på väg hem och hade kommit till Väckelsång så ringde från sjukhuset och ville att jag skulle vara uppe på Öron senast 14.00. Det var bara att åka hem ta bilen och köra upp till mamma där jag kunde kasta i mig lite mat och sedan full fart in till Växjö, på sjukhuset mötte vi också upp pappa. Jag skulle lämna en hälsodeklaration och sedan träffa narkosläkare. Ska nämligen operera bort en körtel på torsdag. De sa att körteln sitter väldigt bra så de hoppades på att den kommer vara lätt att ta bort, men de ville ändå söva mig. Så efter en timme på Öron, då vi pratat med tre olika läkare, fick vi åka hem.

Så denna veckan blir det ingen mer skola. Ska ligga och läsa lite idag tänkte jag. Men annars ska all energi gå åt att ladda batterierna inför morgondagen då jag ska på PET – undersökning och torsdagen då operationen ska ske (vet inte tid för operationen än, får reda på det imorgon, om jag orkar så uppdaterar jag imorgon kväll när vi kommit hem).

Igår var vi också på alla hjärtans dag middag i Kosta med mamma, pappa, Sofie och Fredrik. Mycket trevligt! Inte varje dag man är ute och äter så och hotellet/restaurangen där är verkligen superfin!

Gårdagen tillbringades med tentaplugg, äntligen är min hemtenta inskickad och jag har tagit helg. Hann även med att kolla på mormors lägenhet, tror det kommer bli bra, men det gäller att planera vad de ska ha med sig innan flyttlassen går, allting måste ju få plats. På eftermiddagen ringde farfar så då blev det en fika med farmor och farfar på Börjes. Och sen iväg på kalas igårkväll, så var minst sagt trött när vi kom hem igår kväll.

Fick även ett brev hem igår, denna gången från Skånes universitetssjukhus i Malmö. Ska ju ner dit på onsdag så det var lite information inför det. Jag ska vara fastande i 6 timmar innan undersökningen. Det innebär att jag får äta frukost senast 7 och sen får jag inte äta innan halv 5 på kvällen, det bli tufft! Men får man inte så får man inte, det är bara att bita ihop :)

Nu har det börjat klia på hela kroppen också, kan tydligen bli så när man Hodgins sjukdom. Jag får panik, känns som jag ska klia sönder hela mig.

Nu ska jag snart ner och jobba på Hallabro el och sen ikväll blir det tjejmiddag hos min kära vän Frida, hur mysigt som helst :)  <3

Grupparbetsuppgiften igår gick kanon och vi var färdiga på några timmar. Efter det blev det fika med Erica och sen plugg, satte igång med veckans hemtenta så den har jag fortsatt med idag. Hade en liten paus då mamma var nere här och fikade och så var vi och kollade på tv, ska nog ha en i sovrummet nu när jag kommer vara hemma så mycket. Kan vara skönt att ligga i sängen och kolla på tv. Sen nu i eftermiddag har Mia varit här och pluggat ihop med mig, satt vid varsin dator och knapprade, tur hon kommer hit så vi kan ha lite koll på varandra!

Idag så låg det ett brev från Lanstinget Kronoberg i postlådan, blev nervös och jätteglad för trodde det var lite tider inför det som komma skall, men gud vad fel jag hade… Det var en faktura, så inte speciellt roligt! Men sen i eftermiddag ringde min mobil och då var det sköterskan från Hematologmottagningen. De har fått ett återbud i Malmö på onsdag, så då ska jag ner dit för att göra en PET-undersökning.

Vid en PET-undersökning förs radioaktiva spårämnen in i kroppen. Eftersom tumörceller ofta har en hög ämnesomsättning ansamlas en större mängd av dessa spårämnen i tumörcellen än i intilliggande friska celler. Det är dessa ansamlingar av radioaktiva ämnen som syns på röntgenbilderna.
Undersökningen går till så att patienten ligger på en brits och det radioaktivt märkta spårämnet ges i blodet som injektion. Patienten får därefter vila och efter cirka en timme förs britsen in i en cirkelrund apparat, en PET-kamera. Den innehåller detektorer som fångar upp den radioaktivitet som sprids till olika delar i kroppen. Informationen bearbetas av en dator och omvandlas till skiktbilder av kroppen.
Undersökningen är smärtfri och tar i genomsnitt en timme. Patienten måste ligga helt stilla och får därför kuddar som stöd för huvud och kropp.
Biverkningar efter en PET-undersökning är sällsynta. Stråldosen är mycket liten och det radioaktiva ämnet har mycket kort levnadstid (halveringstid) och försvinner snabbt ur kroppen.
Resultatet av undersökningen ges till patienten efter cirka en vecka. Det är den remitterande läkaren som lämnar svaret.  (Källa: http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Undersokningar/PET-kamera/)

Så på onsdag blir det en heldag i bilen och på sjukhuset i Malmö, är lite nervös men det kommer gå fint.

Här kommer en länk där ni kan läsa mer om Hodgkins lymfom. http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Cancersjukdomar/Malignt-lymfom/

Igår skulle vi åkt in till universitetet för en föreläsning, men eftersom det blåste så mycket så struntade vi att åka in. Så istället satte jag mig och började skriva på vår hemtenta som ska vara inlämnad på måndag. Men jag höll inte på så länge, tog istället tag i att ringa massa samtal för att lösa hur jag ska göra med skolan och det ekonomiska. Pratade med den som är kursansvarig för kursen vi läser nu, så vi bestämde att jag ska köra på så gott jag kan nu fram till vi ska ha vfu (verksamhetsförlagd utbildning) efter det ska jag inte läsa mer utan jag ska hoppa på denna kurs nästa vår igen för att läsa klart den. Pratade också med Studie- och yrkesvägledaren, jag ska söka som vanligt inför hösten, helst kurser som går på halvfart på distans för att kunna läsa hemifrån om jag orkar! Hade först planerat att inte söka alls utan ta studieuppehåll, men när jag pratade med csn så sa de att om jag blir sjukskriven så kommer jag kunna behålla mitt studiemedel, men inte behöva betala tillbaka eftersom jag är sjuk. Måste kolla upp detta riktigt så de inte sagt fel! Har också varit i kontakt med försäkringskassan, ska skicka in massa anställningsbevis och sådant till en handläggare så de ska kunna räkna ut hur mycket jag kan få ut i sjukpenning. Så fick ringa min chef på kommunen så de kan fixa ett anställningsbevis som gäller för de åren jag jobbat där så jag slipper skicka in hur mycket papper som helst. Och efter det fick jag köra ner till Hallabro Elektriska så chefen där ska också fixa ett anställningsbevis. De sista jag ringt till är mina försäkringsbolag, på Skandia har jag en olycksfallsförsäkring som jag kan få ut pengar för ärr liknande från, men det är ju långt efter allt det som kommer hända nu. Den jag pratade med på länsförsäkringar skulle kolla upp vad som gäller och sedan kontakta mig. Usch, det är verkligen hur mycket som helst att fixa och hålla reda på, helt sjukt! Man borde ha någon som fixar allt sådant åt en…

Idag ska vi sätta oss hemma hos en kurskamrat och skriva ett grupparbete. Efter det är det bara att åka hem och skriva på tentan. Ska också försöka få tag på min lärare som jag egentligen skulle ha på min vfu nere i Ronneby, men eftersom jag inte ska göra vfun så måste jag informera henne om att jag inte kommer. Håller också tummarna för att jag snart får en massa papper i brevlådan så jag vet när jag ska till sjukhuset nästa gång.

Allt började i november 2010 då jag var väldigt förkyld och hes. En av mina lymfkörtlar i halsen svullnade då upp och blev jättestor, vilket jag inte tyckte var så konstigt med tanke på hur förkyld jag var. Tiden gick och den stora körteln blev mindre, samtidigt som det var nya körtlar som poppade upp på halsen.

Måndagen den 31 januari 2011 kontaktade jag vårdcentralen för körtlarna varit svullna så pass länge. Jag fick tid dagen efter. Så på tisdagen gick jag ner till vårdcentralen i hopp om att de skulle säga att körtlarna bara var svullna på grund av någon infektion. De tog urinprov och sju rör blod, sedan fick jag en tid på punktionsmottagningen redan dagen efter för att läkaren på vårdcentralen ville att vi skulle kolla upp dem riktigt.

På onsdagen åkte jag och Christian (min sambo) först till Linneryd och hämtade mamma och sedan körde vi in till punktionsmottagningen i Växjö. Jag var jättenervös men sköterskan och läkaren var jättetrevliga så blev lugn ganska så snabbt. Sedan gjorde de själva punktionen, de sög då ut vävnader ut mina körtlar på halsen för att sedan kunna analysera dem och se varför de är så stora. De stack mig fem gånger, ibland med en liten nål och ibland med en större nål. Den stora nålen gjorde jätteont. Läkaren sa att vårdcentralen i Tingsryd skulle ha provsvaren på fredagen samma vecka.

Men redan på torsdagen ringde läkaren på vårdcentralen och sa att de hade hittat ”något” som inte stämde. Hon ville att jag skulle komma ner till vårdcentralen redan samma dag. I ren panik ringde jag till Christian som var i skolan nere i Karlskrona, han lovade att han skulle komma hem så fort han kunde. Sedan ringde jag till mamma som lovade att hon skulle komma ner till mig direkt. När jag ringde till pappa så sa han att det inte var någon fara, att man brukar operera bort fettknölar och att det säkert var därför som jag skulle ner dit. På vårdcentralen blev vi inte så mycket klokare av vad det var, läkaren som har utländsk bakgrund och pratar väldigt dålig svenska sa att de hittat förhårdnader i körtlarna och de vill fortsätta att kolla upp det och de hade därför bokat en tid hos hematologen på fredagen. Mamma ställde massa frågor och läkaren visste inte vad hon skulle svara, allt kändes så rörigt och osäkert men hon försökte lugna oss genom att säga att det inte var något farligt. Jag trodde inte henne…

På fredagen körde jag och Christian för andra gången den veckan upp och hämtade mamma innan vi skulle köra in till Växjö. Väl uppe på hematologmottagningen tog de ytterligare sju rör blod för mig innan det var dags att träffa läkaren, han började nästan direkt med att fråga om inte pappa var med, pappa går nämligen också hos den läkaren som jag fått som huvudläkare. När vi var inne på rummet så började han fråga hur hela processen gått till och även vad de på vårdcentralen hade sagt till oss om provsvaren. Vi svarade precis som de sagt att de hittat förhårdnader i körtlarna. Läkaren, Jonas, sa då att det är samma sjukdom som min pappa haft, Hodgkins sjukdom. Vi trodde inte de var sant… De har tidigare sagt att den inte är ärftlig och därför trodde vi inte det var möjligt. Det brast för både mig, mamma och Christian, de fick bara inte vara sant. Men det var det.. Mamma ringde till pappa, som i sista sekund bestämt sig för att han inte skulle följa med, och sa att han skulle komma. Han undrade vad det var och mamma berättade. Jag hörde hur han bara skrek rätt ut. Att det inte var sant.. Pappa kom upp till sjukhuset direkt och jag var så glad att se honom. Efter att läkaren undersökt mig var det dags att sätta igång med de första proverna, det var då benmärgsprov som stod först på listan. Jag ville ha med pappa eftersom han gått igenom exakt samma sak så han vet hur det känns. Det som känns värst var helt klart bedövningen. När den hade verkat så skrapade/tog de bort en bit av min benmärg, det stack i hela benet på ett sätt som är svårt att förklara. Efter det så skulle de suga ut vävnad från benmärgen, pappa satt jämte och sa att det var en jättehäftig känsla. Läkaren förvarnade och sedan sög det till i hela benet, kändes som att det de sög ut satt nere i tårna, den känslan var jätteobehaglig. Efteråt fick jag veta att det var det värsta pappa varit med om. Sedan var fredagens läkarbesök över.

Det är så långt som jag kommit än så länge. Nu väntar röntgen, undersökningar och operationer. När detta sker vet jag inte än men jag kommer skriva så fort jag vet någonting. Efter att de är genomförda så kan de bestämma vad och i vilken utsträckning jag ska få cellgift och om jag ska få strålning.

Efter att jag fått reda på att jag fått Hodgkins sjukdom så bestämde jag mig för att jag skulle börja blogga. Dels för att ha någonstans där jag kan skriva av mig, men också för att familj och vänner ska kunna gå in och läsa om vad som händer under min behandling.

Inom de närmaste kommer jag att göra ett inlägg där jag kommer beskriva hur det gick till när jag fick min diagnos. Och när jag fått kläm på bloggens funktioner kommer jag även att lägga upp information om sjukdomen.

Mitt mål är att bli frisk och det kommer jag fixa tillsammans med Christian, familj, släkt och vänner!