Civilstånd: Sambo Sysselsättning: Studerar till lärare Övrigt: Mitt liv tog en totalvändning när jag i februari 2011 fick reda på att jag har Hodgkins sjukdom som är en form av lymfkörtelcancer. Det är i största del detta min blogg kommer handla om.
Igår ringde jag syon på universitetet. Måste ju lösa allt inför att jag ska börja skolan igen. Vårterminen börjar den 16 januari så då får jag sätta igång med pluggandet igen. Roligt, men jobbigt... Får börja ladda batterierna nu. Vänja kroppen vid att stiga upp tidigt och hålla igång. Måste mejla den som är kursansvarig också. Men inte just nu.
Imorgonkväll har vi matgäster och på fredag har vi först fikagäster och sen matgäster på kvällen. Lite kalas eftersom att jag fyller år på fredag. Så idag har jag bakat och när jag käkat lunch så ska jag försöka ta tag i städningen. Skönt att få det gjort.
Är det inte det ena så är det de andra.... Ska strax köra in till Växjö för att röntga ländrygg+bäcken. Får se om de hittar något fel..... Vore ju bra att veta varför jag får ont..
Dagens operation gick kanon. Nu är porten äntligen väck!
Dålig bild, men det här är i alla fall strax innan operationen.
När vi var i Växjö idag passade jag också på att åka ut till Djursjukhuset. Köpte lite ny mat till Signe. Sånt som ska vara skonsamt för magen, så får vi se om det hjälper. Hoppas det i alla fall!
På tal om Signe måste jag ut med henne nu och sen funderar jag på att lägga mig i sängen och se om det finns något vettigt på tvn. Puss Kram Godnatt!
Torsdag idag då. Idag är det dags för operation. Klockan 14, världens dummaste tid! Men jaja. Då ska i alla fall porten ut. Skönt att slippa den och och allt som har med den att göra.
Var ju på vårdcentralen i tisdags och redan på måndag ska jag in på röntgen och se om de kan hitta något fel på min kära ljumske. Jag skulle också få remiss till ortopeden. Vill ju kunna träna utan att ha ont. Vi får se lite längre fram hur det blir med det.
Lite mat till Signe nu och sen funderar jag på om vi ska forstätta sova eller ut och gå först.. Sova låter ju riktigt skönt i alla fall.
Fråga HEJ! jag har en fråga, jag fick precis reda på att min pojkvän har fått samma sjukdom som dig, och undrar om du har några tips som kan vara bra till honom? vad är bra om han äter/gör? och vad är mindre bra? tack i förhand! <3 Glad jag blir att det går bra för dig!
Svar Hej! Usch, det är inget roligt besked.. Var hade han sjukdomen? Har ni fått veta någonting om behandlingen än?
Det var en svår fråga eftersom det så individuellt vad man kan göra och äta och grundar ju så klart sig på hur man mår efter sin behandling. Jag kan ju bara utgå från mig själv.
Läkarna och sköterskorna kommer troligtvis säga till honom att han inte ska äta mat som han tycker väldigt mycket om, det kan senare göra att man förknippar det med sjukdomen och därför inte kan äta det. Men så resonerade inte jag. De dagar jag fått cellgift och dagarna efter åt jag bara sånt jag verkligen var sugen på. Tacos åt jag i stort sätt tre dagar i veckan de veckor jag fick cellgifter. Ibland så försökte vi äta något annat de dagarna jag fått cellfift och ibland gick det bra men det hände också att min sambo fick ta fram och laga tacos till mig istället. Så när det gäller mat så kan jag rekommendera att äta det man är sugen på. Bättre att kunna äta under behandlingen för kroppens skull, om det sen är någonting man inte kan äta när man är frisk igen tycker inte jag spelar så stor roll.
Någonting jag kan rekommendera att han gör är att röra på sig. Felet jag gjode i början var att jag låg hemma på soffan hela dagarna. En period var jag ständigt trött på dagarna så jag vilade mycket så då kunde jag inte sova på nätterna. Så att försöka gå en liten runda en eller två gånger om dagen är absolut något att rekommendera. Kan räcka med att man kommer ut en kvart eller så. Jag mådde mycket bättre när jag rörde på mig än när jag bara låg hemma.
En del som jag tycker är viktig under sjukdomstiden är att försöka leva ett så normalt liv som möjligt, i den mån man orkar. Det är inte alla som kan det pga hur man är som person eller vad man har för biverkningar och så vidare. Fortsätta träffa kompisar är viktigt. En del kompisar kanske försvinner, de vet inte hur de ska reagera och bete sig. Jag hoppas att hans kompisar kommer finns där för honom, för de är väldigt viktiga, inte minst nu! Mina kampisar fanns hos mig hela tiden vilket jag är väldigt glad för, utan dem hade jag aldrig klarat detta!
Det viktigaste av allt - Tänk positivt! Att gräva ner sig och tänka att allt ska gå åt helvete för att han har fått cancer är det dummaste han kan göra. Givetvis kommer det dagar då man mår dåligt och undrar hur allt ska gå och det kommer kännas hopplöst, men man måste få må dåligt också! Speciellt är det viktigt att ni runt omkring honom är positiva. Det går inte alltid, men försök.
Allting jag jag skrivit nu är relaterat till mig själv. Jag har mått väldigt bra under min behandling och därför har de blivit relativt lätt för de min omgivning (tror jag i alla fall, de har inte sagt något annat). Det är svårt att säga varför jag mått så bra, men kroppen reagerar ju olika på behandlingarna och så vidare. Men jag själv tror att mycket ligger i att jag har haft en underbar sambo, familj och vänner runt omkring mig hela tiden. Men framför allt att jag varit så positiv och försökt göra allt jag vill göra.
Har du eller din pojkvän mer frågor eller bara behöver skriva med någon, kan vara skönt att ventilera med någon utomstående så är det bara att skriva. Ni får gärna mejla också, det är inga problem, kan jag hjälpa till så är det ju bara bra. ([email protected])
Usch, har varit sliten hela dagen. Tung i huvudet så har inte orkat göra någonting mer än att sova på soffan. Till och med träningen har jag hoppat över idag.
Imorgon ska jag ner till vårdcentralen för att kolla ljumsken. Rätt att de förmodligen inte kan göra någonting mer än att skicka mig vidare så känns det skönt att äntligen ha tagit tag i de och kolla upp den. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda, troligtvis ett besök på Börjes i alla fall.
Ringde kirurgen idag med för att se om min remiss till operation kommit in. Och de hade den. De ringde upp nu vid sex och sa att de fått ett återbud på torsdag. Så nu händer det grejer. Sista operationen som består av att ta ut porten, fy fasen vad skönt det ska bli att slippa den, sprutorna och propparna. Här går vi mot ett allt mer friskare liv och det gillas starkt!
Idag är det även Signes sexmånadersdag! Det har hon och jag firat genom att sova på soffan.
Då var det måndag igen och jag är skittrött. Har sovit jättedåligt i natt. Vaknade vid 4-tiden av att Signe spydde och åt upp det igen. Flög upp och tog bort dörrmattan som var utsatt. Sen var det ganska lugnt fram till halv 6 ungefär då Signe satt i sängen och ulkade sig, slängde ner henne på golvet och hon gjorde som hon gjort de senaste mornarna, spy galla. Förstår inte varför. Trodde att hon ätit något olämligt först, men är inte så säker på de. Har försökt ge henne mat lite senare på kvällarna nu och ska se om de hjälper. Är det såhär imorgon med får vi nog ringa in till djursjukhuset. Är ju synd om henne eftersom hon inte själv kan säga vad som är fel. Min klocka var i alla fall ställd på halv 7 så jag skulle komma upp och ge Signe mat tidigt. Men orkade inte ta mig ur sängen fören kvart i 8. Får se om jag orkar göra någonting alls idag, funderar på att lägga mig på soffan och sova någon timme och se om jag blir piggare....
På Ung Cancer har de en shop där det man handlar går till välgörande ändamål, inte dumt alls. Och just nu så finns det även julpaket där priserna är lite lägre än vanligt. Jag själv har just klickat hem en liten julklapp till mig själv. Det blev något jag behöver samtidigt som pengarna går till något bra.
En liten peng fick idag även gå till Beatrice insamling på Barncancerfonden (http://www.barncancerfonden.se/10084). När vi alla hjälps åt så kan en liten peng göra stor skillnad.
Nu kan jag vara stolt eftersom jag gjort dagens goda gärningar!
I torsdags var vi ett gäng som var i Kosta. Badade på hotellet och sen kilade vi in på outlet innan vi körde hem. Igår tillbringade jag dagen i Växjö med mamma och Sofe. Handlade några bra att ha saker och mat. På kvällen var Sofie här. Käkade god mat, drack vin och kollade film. Myspys.
Idag har jag rullat köttbullar och stekt i ugnen. Ska strax kasta in dem i frysen. Ikväll ska vi in till Växjö. Mat och vin hos Simon och Annie, trevligt.
Kort inlägg men jag uppdaterar er i alla fall ;)
Ha en fortsatt trevlig helg vänner, det tänker jag ha :)
Börjar bli sämre och sämre på dehär med bloggen, men sånt är livet. I alla fall så har jag haft en bra helg. Middag och farsdagsfirande lite överallt. Men har även hunnit med lite mys med mina två små älsklingar.
Igår när jag var och tränade så fick jag så ont i ljumsken att jag var tvungen att avbryta träningen. Nu är jag trött på de här, det är inte den som ska avgöra om jag ska träna eller inte! Så ringde vårdcentralen igår, har fått en tid nästa vecka så får väl läkaren skicka mig vidare sen. Dags att ta tag i de nu i alla fall, har ju säkert haft problem med den i två år, om ens de räcker. Idag känns det bttre i alla fall, hade lite ont när vi kom tillbaka efter förmiddagspromenaden, men inte så farligt. För övrigt så har jag inte mått så jättebra idag. Vaknade med illamående och hemsk huvudvärk. Tänkte stiga upp vid 7 idag för att hinna träna och fixa på förmiddagen. Men sov till 9 istället. Träningen sket jag i pga huvudet, känns helt tungt och får jätteont stundvis. Får hoppas det är bättre imorgon så jag kan ta ett pass på crosstrainern. Men vi får se imorgon. Om en stud kommer Hanna hit så vi ska kolla på tredje twilight filmen, vi ska nämligen gå och se den fjärde på bio imorgon, mysigt!
Idag har det varit "en utten dag" som Dag-Otto skulle sagt. Började med att jag vaknade svettig och sen kallsvettades jag. Trodde jag hade feber, men det hade jag inte. Christian förbjöd mig att träna idag och för omväxlingsskull har jag lyssnat på honom. Tror inte min kropp hade mått bra av att gå till gymmet idag. Fick huvudvärk senare på förmiddagen och har kännt mig tung i huvudet hela dagen. Var i alla fall och tränade Signe med Anna på förmiddagen och efter de var jag och Carmen på systemet och Börjes. I eftermiddag har jag bara tagot de lugnt. Legat i soffan och läst och sen påbärjade jag med maten till Christian kom hem så nu lagar han klart den, smidigt. Får bli sängen tidigt ikväll och sne upp tidigt imorgn så vi hinner ut med Signe och så innan vi ska köra in till Växjö. Kvällen ska jag tillbringa på tjejmiddag hos Frida så förvänta er inte någon uppdatering imorgon.
Haft besök av mamma och Sofie idag. Blev god mat och fika, mysigt.
Vi har nog Tingsryds skitigaste lägenhet så måste verkligen städa nu. Tänkte damma av och fixa klart i köket så får dammsugningen och golvtorkningen vara kvar till Christian. Bra deal tycker. Lika bra att sätta igång och göra min del så har inte hinner säga emot!
Jaha, då var det redan tisdag kväll, tiden går så sjukt fort. Helgen har varit helt underbar. I fredags blev det lite fest för att fira att Tingsryd slog Malmö, härlig vinst! Troligtvis hade det blivit fest ändå, men vi fick ju en anledning i alla fall. Tackar alla för en bra fest, väldigt trevligt. I lördags tog jag det lugnt innan det var dags för mig att fixa mig, Johanna kom och hämtade mig och sen bar det av in till Akropolis för att äta mat. Blev trerätters och ett glas vin, mycket trevligt. Tack för en bra kväll Johanna! I söndags tränade jag och Johanna hundarna och sen blev det mat hos farmor och farfar, trevligt. På kvällen käkade vi hos Carmen och Peter, skönt att inte behöva laga mat på en hel dag!
Igår var jag lite halvsliten. Var på gymmet och sen låg jag mest i soffan resten av dagen. Dagen startade på gymmet och efter de körde jag hem till mamma och Sofie, trevlig dag. Snart dags att sova och imorgon kommer mamma och Sofie en stund. Funderar på att ta tag i städningen här hemma också. Är riktigt skitigt här, men det är ju så tråkigt! Dock så är det ju skönt när det är gjort. Men vi får väl se hur det blir.
Efter dagens andra träningspass är det nu dags att laga mat. Fisk är det som står på kvällens meny. Blir troligtvis en kvällspromenad med Anna också innan jag ska slänga mig i duschen och sen framför tvn.
Att vara igång med träningen igen känns så underbart! Just nu kan inte livet vara bättre! Puss o Kram!
Idag är det exakt nio månader sen jag var på vårdcentralen för att kolla upp mina knölar på halsen. Blev massa prover och oron låg och gnagde i magen. Läste på internet vad det skulle kunna vara och därmed blev oron större. Oron över att det skulle var cancer. Men alla försökte lugna mig, att det säkert inte var något allvarligt. Men jag vågade inte hoppas för att jag inte skulle bli besviken utan jag var förberedd. den 2 februari fick jag åka in till Växjö för punktion då de sög ut vävnader från kötlarna. Resultatet skulle jag få veta på fredagen samma vecka, alltså den 5 februari. Men redan på torsdagen ringde läkaren fårn vårdcentralen och ville att jag skulle komma ner så fort som möjligt. Den där oron som hade legat och grott i magen blev helt plötsligt ännu större. Läkaren ringde ju en dag tidigare än vad hon skulle och ville att jag skulle komma ner så fortjag kunde. Ringde till Christian som var i skolan, lipade som fan och han lovade att han skulle komma hem. Ringde mamma och lipade. Hon kom direkt. Och ringde pappa som sa att det inte skulle vara något allvarligt. På vårdcentralen träffade vi läkaren som pratar dålig svenska så vi inte fattade någonting. Hon sa inte vad de var utan sa bara att det skulle gå bra. På frågan om det var något allvarligt svarade hon inte riktigt. Eller om hon sa att det inte var så allvarligt. I vilket fall som helst så trodde jag henne inte. Fick en tid hos hematologen. Ringde pappa och sa var de sagt, han sa att han bara trodde de skulle operera bort knölarna. Men han måste fattat vad som var på gång. Vi bytte läkare så jag skulle få samma som honom. På fredagen när jag skulle till hematologen så var inte pappa med. Han tyckte inte vi kunde komma allihopa, men det tyckte läkaren. Senare förstod vi varför. Tog massa prover. Och fick sedan beskedet. Domen löd Cancer. Det som en del säger inte händer en själv. Och vi som redan haft det i familjen. Tårarna strömmade nerför kinderna och jag ville bara bort. När vi fått veta vad det var och läkaren kännt igenom min kropp om de kändes på några mer ställen så var det dagsför benmärgsprov. Tog med mig pappa som stöd eftersom han gjort det. Han sa att det var en häftig känsla men att det inte gjorde så ont. Han hade rätt att det var ganska så häftigt, men fy fan vad ont det gjorde. Efteråt fick jag veta att det var det värsta pappa varit med om. Efter 7 månader med cellgift är det äntligen över och cancern är borta. Väntar på röntgen resultatet som jag skulle fått i början av förra veckan. Och så ska jag väl snart operera ut porten hoppas jag. Vill bli av med den och av med sprutorna. Och idag har jag ätnligen kommit igång med träningen. Har varit på gymmet. Crosstrainen var det som gällde idag. Får börja lite lugnt så jag inte sliter ut min kropp. Måste ringa sjukgymnasten också, så jag får en tid så jag kan få hjälp att lägga upp träningen. Får ringa imorgon. Nu blir det tv resten av kvällen och så sängen tidigt ikväll, skönt.
