2011-06-20
 16:15:55

Jobbigt...

Inatt när jag inte kunde sova så låg jag och tänkte på när jag fick diagnosen. Min, Christians och mammas reaktion när vi fick beskedet att jag fått Hodgkins. Det fick liksom inte vara sant, men de var de. Tårarna bara började rinna och resten av läkarbesöket var jag helt väck. Blev sur när min läkare sa att det finns fina peruker osv, jag bara snäste av honom och sa att jag inte ville ha en peruk. Klart jag inte ville, men idag är jag glad att jag har den. När mamma ringde till pappa och sa att han skulle komma upp till sjukhuset och han fick veta varför så hörde jag hur han skrek rakt ut, att det inte kunde vara sant. Har aldrig blivit så glad av att se honom som när han klev in genom dörren in till undersökningsrummet.


Pappa och jag på Sofies student

Det var inte lätt att ringa till släkten och berätta. Men vet inte hur man ska säga det och man vet absolut inte hur deras reaktioner blir. Som tur var så ringde mamma till en del. Men det värsta av allt var när jag gick till farmor och farfar och berättade. Farmors oro, hon ville veta vad de var fast ändå inte. Jag ville att både skulle vara närvarande när jag berättade. Men när farmor frågade "Men det var väl inget allvarligt?" så kunde jag inte hålla mig, utan jag svarade "Jo, jag har fått samma skit som pappa hade." Den förtvivlan och rädsla jag såg i hennes ögon då har jag aldrig sett innan. Farfar såg och bekymrad, förtvivlad och ledsen ut, men ville inte visa det för mig. Precis så som pappa är, de ska vara starka inför alla andra. Förutom att tappa håret så har det helt klart varit det mest psykiskt jobbiga, än så länge!

Att få beskedet Hodgkins var såklart väldigt jobbigt och man undrar hur allting ska gå, hur lång tid det ska ta innan man blir frisk och hur man ska orka behandlingen. För mig har frågan varit när blir jag frisk medan det för många andra ställer sig frågan om de blir friska. Jag har nog tagit allting ganska lätt med en axelryckning och sagt att det kommande året blir som det blir. Detta är nog tackvare att jag har pappa som gått igenom allt en gång och nu indirekt går igenom allt ännu en gång. Jag tror att det är värre för alla runt omkring mig så som släkt och vänner. Alla i min släkt vet ju ganska mycket om sjukdomen och en del av behandlingen, och så vet de ju definitivt att jag är lik pappa på många olika sätt och det inkluderar att jag är envis! Men för Christians släkt och för våra vänner som aldrig haft någon nära sjuk i hodgkins eller någon annan form av cancer är det inte så lätt.

Men jag vill inte att någon ska vara rädd för att fråga om sjukdomen eller behandlingen. Vill man veta ska man fråga, men precis som jag skrivit innan, välj rätt tillfälle!

Något som varit riktigt jobbigt är att tappa allt håret. Det första jag ser varje morgon när jag sätter mig upp i sängen är mig själv utan hår. Känslan att inte kunna tvätta håret och sen styla de. Utan när man ska lägga sig så ska håret hängas på sin ställning. På morgonen ska det borstas innan man sätter det på huvudet. Det ska planeras så man verkligen hinner tvätta det, eftersom det är så tjockt att det tar tid innan det torkar. Kan ju inte föna det så det måste finnas tid till att det ska torka innan jag ska använda de.

Och hur är det för Christian? Det sista han ser på kvällen och det första han ser på morgonen är sin sjuka sambo utan hår. Kan inte vara lätt. Hade inte velat vara i hans situation. Men han är stark, vilket jag inte begär att han ska vara, för det är inte lätt.

Men jag har ju inte valt att vara sjuk...


Idag på Öland


J

Måste fråga, hade din pappa samma cancer som du? eller igentligen så är det väl tvärt om men men.



Kände precis som du när jag fick beskedet att det var jobbigt att berätta för släkt och vänner, mest för att man själv inte kunde förklara vad som skulle hända. Min omgivning tog cancern mycket hårdare än vad jag själv gjorde.

Väntar på undersökningar just nu för att se om det är något mer skit och nu har jag ljugit för farmor och resten av släkten för att dom inte ska oroa sej innan jag får svaren.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: